TANKAR
du var nog en av pusselbitarna som fattades, någon jag verkligen trivdes med. någon jag lagt ner massvis med tid på och byggt ett förtroende för. du var en som fick mig att skratta när ingen annan fick det, om något var fel var det dig jag ville snacka med för jag visste att det skulle få mig på bättre humör. pratade ofta om dig för det fick mig på humör, dom vet vem du är om jag nämner namnet om man säger så. inte kärleksmässigt men vänskap. senast igår frågade någon om dig men hade inget riktigt bra svar på den frågan jag fick.. för jag undrar nämligen exakt samma sak själv. vad hände? när allt var solklart redan från dag ett. du var exakt den typen som jag dras till för jag trivs med den typen av människor. skulle jag gjort en lista över sommaren så antar jag att jag blir tvungen att stryka våra planer, de som kanske var några av de roligaste. vem ska jag nu dela allt roligt med, alla sjuka skämt som inte många ens förstår? du gjorde de. somnar jag i någons famn känner jag mig verkligen trygg & säker med den personen, så grattis eller nått. fast den säkerheten har försvunnit nu, allt som far omkring i mitt huvve just nu är ett stort frågetecken. det var la för bra för att va sant, killar kan man ju faktist varken vara tillsammans eller bra kompis med innan det går åt helvete utan anledning. om det bara kunde stå ditt namn på telefonen nästa gång det ringer, då hade jag verkligen blivit glad. bara prata om allt möjligt och skratta som vanligt.
Kommentarer
Trackback
